För mig är farmor, farfar, mormor & morfar de viktigaste personerna i mitt liv då jag dagligen inspireras av dem. De har lärt mig vad äkta kärlek är. Farmor och Farfar har varit tillsammans hela livet, även mormor & morfar, sen min och Adams ålder vilket gör det så himla påträngande och nära då man verkligen kan relatera. 

Hur gör man? Hur tar man farväl av någon som stått en så himla nära? Jag vet inte. Jag har svårt att acceptera. Samtidigt så vet jag att detta bara är startskottet. Jag har många fler jobbiga adjö som kommer behövas göras. Någonstans på vägen får man försöka minnas de bra stunderna. Det finns det gott om. När jag tänker efter har jag bara bra stunder med farfar och farmor - för att de hela tiden, oavsett vad, alltid har gjort sitt yttersta för att jag ska ha det bra. Det spelar ingen roll om jag är där, om det är för framtiden eller över ett samtal. De har alltid gjort det bästa de kunnat och alltid sett till att jag har fått den mest bra tänkbara. Jag kommer ihåg när alla mina vänner skulle på Bråvalla, men jag hade inte råd. Då betalde ni min biljett, för ni ansåg att jag också skulle ”dansa och gå på kalajs” - även om ni inte riktigt förstod var Bråvalla var så visste ni att det var viktigt för mig och då blev det automatiskt viktigt för er. 

Farfar, jag vet inte hur många omgångar av Chicago vi har spelat. Men många är det. Så många gånger du satt dit mig, trots att du var över 90 så kunde du ditt kortspel innan och utantill. Och så nöjd du var. Varje gång efter vi spelat, eller om jag stannade ytterligare en längre stund för att spela ett parti till även fast jag inte hade tid så vet jag hur mycket det betydde för dig. Jag är så glad för alla gånger jag bara tryckts undan allt annat och prioriterat dig och farmor. Det är någonting jag är stolt och glad över nu i efterhand. All min lediga tid, som jag vill poängtera och som ni vet inte är mycket, har jag lagt på att besöka er. För det ger mig så otroligt mycket glädje, harmoni och vishet. Jag vet även hur mycket du uppskattade det. Jag brukade köpa med din favoritbakelse - antingen budapest eller napolion. Det var en fest sa du jämt. Efter varje besök tackade du alltid så ödmjukt och innan jag gick så sa du alltid ”Glad midsommar, hälsa så gott” även om vi var mitt uppe i November månad så sa du alltid samma mening. 

Både förra fredagen, och lördagen var jag och hälsade på dig på sjukhuset. Någonstans där förstod jag att detta kommer nog inte gå. Men den vinnarskalle som jag är och som jag även vet att du är så hoppades jag innerligt att du skulle bli bättre igen så vi kunde spela ett parti till. Ta en fika. Sitta i solen och sola. Dricka kaffe med en eller två sockerbitar i och dra torra skämt. Det som var så fint var att du visste vem jag var när jag besökte dig under dessa två dagarna. Att få se din lycka när du insåg att det var jag. Din favorittjej tillsammans med farmor - som du alltid sa. Det var fint att du kommer ihåg mig och att du vet att jag var där.  Det kommer hjälpa mig en bra bit på vägen att försöka kunna acceptera att du är borta. Någonting som även är så skönt är att jag fick säga allting som jag hade på hjärtat, och alla samtal vi haft innan, vi lämnade ingenting oklart och det känns så skönt i hjärtat. 

Tack farfar för allting du gjort för mig genom åren, för allting du lärt mig, dina kloka ord och råd. Tack för alla 7 sorters kakor, för all kortspel och för alla dina goa kramar. Du, farmor, mormor & morfar är mina förebilder - när jag blir mormor eller farmor ska jag ta med mig det ni lärt mig och göra mitt yttersta för att bli som er - För ni har varit och är helt fantastiska!

Och hur fint är det inte egentligen, att du fick somna in på en varm sommardag tätt intill din kärlek - farmor <3 Sov gott min solstråle - jag kommer älska, sakna & minnas dig för alltid.